Jag hade turen att få ha dessa skönheter hemma hos mig i lördags. Vi firade, eller rättare sagt sörjde Moas avsked. Om man nu kan kalla en kväll med mycket skratt för sorglig, nä de där gick inte ihop men ja ni fattar hoppas jag. Hur som haver tenderade det till att bli en bra kväll även om detta inte var det riktiga avslutet för mig och Moa, jag smet nämligen till henne både söndagen och måndagen bara för att vi hade seperationsångest båda två. Så man kan säga att jag fick mig en ordentlig titt på hur tjejen ser ut så att jag omöjligt kan glömma, men med mitt fiskminne är ingenting omöjligt ska ni se!